Det finns så många känslor inom mig som ingen ser, som ingen förstår! Jag döljer dom, håller dom för mig själv för att inte tråka ut andra. Men det går inte längre, jag måste få det ur mig! Jag är världens lyckligaste men samtidigt så är jag så himla olycklig... Jag har hittat den rätta, jag har min Pontus som jag älskar så himla mycket.. Men räcker det för att göra mig komplett? Jag har två yngre syskon som jag älskar så kopiöst mycket men som jag inte får lov att träffa, det gör så ont att veta att jag inte får det. Jag saknar dom jätte mycket och det går inte en enda dag utan att jag tänker på dom.. Jag hoppas verkligen att dom har det bra och att dom får det dom behöver, då menar jag inte mat och grejer utan kärlek, det var något jag inte kunde se att dom fick innan! Det var mest saker och sen var det inte mer med det. Kärleken fanns där någonstans men ändå så långt ifrån, min kärlek har dom alltid fått annars har det mest varit gnäll och massa annat! Jag vet att jag kanske inte ska skriva ut detta men jag orkar inte hålla det imon mig längre, det tär på mig att ha de kvar gömt inom mig!!